En obekväm sanning, del 3

En obekväm sanning, del 3

Jag valde att skriva om Kyotoprotokollet eftersom att jag tyckte det lät intressant och det är väldigt viktigt att vi har sånt här i våran värld, om vi vill fortsätta ha någon.

Kyotoprotokollet är ett första steg i en lång process, ett steg mot en bättre och renare framtid.

Kyotoprotokollet är en bindande överenskommelse mellan större delen av världens länder om hur mycket man ska minska på utsläppen, specifikt växthusgaserna.

Den internationella överenskommelsen blev sluten den 11 december 1997 i Kyoto, Japan, därav namnet ''Kyotoprotokollet''. Det var från början meningen att det bara skulle hållas mellan 1997 och 2012 men efter FN:s klimatmöte den 8 december 2012 i Doha förlängdes tiden till 2020.

År 1997 var det bara 165 länder som var med och deltog i projektet men under åren har 200 länder skrivit under på det. Avtalet bygger på att minska koldioxidutsläppen med 5 procent.

USA är det land som släpper ut mest koldioxid per person och land som helhet, det är också ett av de få länder som valt att inte skriva under. De amerikanska kraftverken släpper tillsammans ut 2,8 miljarder ton per år. En helt ofattbar siffra. USA, Kanada, Japan och Ryssland har tydliggjort att det inte tänker skriva på för en ny period under Kyoto men är delaktiga i framtagandet av ett nytt klimatavtal.

Även Australien, Norge, Schweiz, Ukraina och Vitryssland har kommit ut i media att de kan tänka sig att skriva på.

För att minska utsläppen kan man köpa en elbil, visst det är dyrare men mycket bättre än att åka på bensin eller annan naturgas.

FN ska alltså med hjälp av Kyoto-protokollet försöka att stanna ner den globala uppvärmningen, det tycker jag är jätte bra.

Emma Gunnarsson 8:2, VT 2013.