Hur en hindu eller en buddist ser på människan, livet och döden...

I min förklaring och jämförelse skriver jag två brev, då en hinduisk tjej berättar och skriver om sin religion och sitt levnadssätt till en buddistisk pojke i Thailand gör detsamma. 
___________________________________________________

Hej Somchai,

Jag lever fortfarande i Indien och är en av de många miljoner hinduer som lever här, normen är att ha hinduismen som religion här i Indien. Jag har hört att Sverige är världens mest sekulära land, Indien är ett väldigt troende land och jag som är troende skulle aldrig klara av att leva i Sverige. Har du någon gång pratat med svenskarna som besöker Thailand om hur dom ser på våra länder, Indien och Thailand? Hur är det att leva som troende i Thailand?
Jag har hört att svenskarna som kommer hit till Indien på semester inte alls är troende och anser det lite märkligt att vi är så troende och fasta till våran religion, jag förstår mig inte på dom. Det är ju så jag och alla andra här är uppvuxna med och det har vi alltid varit, det är ju normalt att vara troende och dela religionens gemenskap med alla andra.

Jag är en väldigt aktiv och väldigt troende hindu och jag har flera gudar att tro på och även flera levnadsregler att följa, jag lever väldigt nära min religion och dess levnadsregler.

Jag tror på en enda gudomlig kraft, Brahman, världsjälen, som uppenbarar sig i olika former. Den gud jag ber mest till är Vishnu. Vishnu finns alltid där för mig och ingriper när de onda hotar. Vishnu uppenbarar sig även som människa ibland, han utför en inkarnation och blir en människa som vandrar på jorden, Krishna som är en mycket älskad människogud.
Det finns många gudar att tro på inom hinduismen och det kallas polyeism. Hinduismen har ingen grundare eller profet, därför tror jag på och ber jag till gudarna, vem ber du till när du har det svårt?

Idag bad jag till Vishnu efter styrka, vi har ett altare i vårat hus och där tänder jag rökelser, lägger fram frukt och har foton på de heliga stora gudarna och ber till gudarna. Jag ber som sagt nästan bara till Vishnu, men ibland ber jag till någon av de andra gudarna, det finns tusentals gudar att tro på.

Imorgon ska jag till staden Varanasi i norra Indien, där finns även floden Ganges, det är dit vi ska. Jag och min familj ska bada och bli renade från våra synder och starta om på nytt, det var även i Gangesfloden vi spred farmors aska förra året.

Samsara är kretsloppet av födelse och död inom hinduismen, för att sluta återfödas ska man nå moksha, det är viktigt för mig, jag strävar efter att nå moksha. När man har nått moksha så slutar min atman, alltså min själv, att återfödas och blir en del av Brahman, den stora världssjälen. 

Det hinduiska samhället är uppbygget på ett kastsystem, så om jag inte sköter mig och är en god medmänniska och så kommer jag i mitt nästa liv ett steg lägre i kastsystemet, man kan t.om återfödas som ett djur eller en insekt. Därför är det väldigt noga att jag sköter mig och är snäll mot alla, så jag får en bra karma, med en bra karma så kan jag komma ett steg närmre moksha i nästa liv. Egentligen så är kastsytemet förbjudet, att klassindelas och sätta värde på en annan människa. Det kan jag tycka är lite konstigt faktiskt, min religion säger att man ska respektera allt levande men ändå delas människor upp i olika värden. Det kan bero på karman, när folk inte respekterar fattiga så blir de själva fattiga i sitt nästa liv och då respekterar inte de med högre kast dem och då återföds som fattiga igen, det är en ond och evig cirkel. Kastsystemet är förbjudet, men det lever kvar. 

När jag var och besökte ett tempel igår så såg jag två saduer som stirrade rakt in i den brinnande solen, de såg ut att ha ont men man måste respektera deras asketiska handlingar, då de anser att det är den enda vägen att till frälsning. 

Jag hoppas du har det bra och att din familj lever ett gott liv, jag väntar på ett svar från dig och att du ska berätta mer om hur du har det nu för tiden och hur det är att leva i Thailand som buddist.

På återseende,
Abhaya


____________________________________________________

Hej Abhaya!

Det var längesen du skrev och jag har funderat på om du hade glömt av mig, sist vi skrev var ju i början av denna månaden, april.

Det är fullmåne ikväll och fest i hela Thailand! Alla buddister firar Vesak, denna högtid firas för att hylla Buddahs födelse, upplysning och död, vi lyfter fram de viktiga händelserna i hans liv.
Det är kul att känna gemenskapen, glädjen och kärleken!

Vi firar bara Buddah, skaparen av våran religion, eftersom att de är endast honom vi tror på. Vi har vi monotesim inom hinduismen, vi tror bara på en gud.

På tal om tro, Buddah vill att vi ska tro på oss själva, hitta sanningen i oss själva och i det vi söker. Buddah tror att de finns gudar, men dom lyssnar inte. Jag lever efter att själv på egen hand befria mig ifrån återfödelsen och själv komma på sanningen om livet.

Som svar på din fråga så har jag faktiskt träffat en kille som är lika gammal som mig ifrån Sverige, han pratade jättebra engelska och vi förstod varandra. Jag frågade honom om han trodde på Gud, han svarade att han inte bryr sig så mycket om religion och att han tycker det är konstigt att vara så trogen sin religion. Han är konfirmerad och döpt men bryr sig inte så mycket om sin religion. Jag ville inte ge mig in en stor diskussion för jag håller med dig, att tro på något större än sig själv, något andligt och mäktigt, det är ju normalt och att inte tro är ju.... fel? Man skulle nästan kunna tro att han är ateist, att han liksom inte tror på något, han bara finns till och kanske inte ens funderar på varför han finns och vad meningen med hans liv är.

Han sa att han var kristen och berättade lite om vad han lärt sig på sin konfirmation, konfirmeras är något man gör för att visa sin tro inför Gud i kyrkan och lära sig om bland annat treenigheten. Treenigheten är ju nästan som inkarnation, att man byter skepnad. Fadern (Gud), sonen (Jesus) och den heliga anden, alla representerar Gud. Man kan ju säga att kristendomens Gud och Jesus är din religions, hinduismens Vishnu och Krishna. Han sa att Jesus hade lärjungar och vallfärdade, precis som Buddah, och att de finns tio budord som Gud sänt, som tyder på saker man inte får göra och saker man ska göra, precis som Buddahs lära och den åttafaldiga vägen som säger hur man ska leva för att nå nirvana.

Inom kristendomen återföds man inte som man gör som buddist eller hindu, man kommer till himlen eller helvetet, beroende på om man har varit en god människa eller en elak människa. Det är samma sak för mig, mitt öde ligger i mina händer hur jag ska leva efter jag har dött, mina handlingar i mitt nuvarande liv är de som påverkar om mitt nästa liv blir bättre eller sämre, om jag har god karma helt enkelt, att återfödas kallas reinkarnation, alltså att min själ byter kropp, min själ är i någon annans kropp och med min själ följer de val och handlingar jag gjort i livet, de dåliga och de bra. Med min själ följer alltså min karma med mig. Jag kan inte bli en insekt eller ett djur, inom buddismen tror vi på att man endast återföds som människor.

Jag lever efter Buddahs ursprungliga lära, dvs. Mahayana-buddismen, här kan alla nå nirvana tillskillnad från Hinaya-buddismen då bara munkar och nunnor kan nå nirvana. Nirvana för mig är som moksha för dig, man blir upplyst och når harmoni och slutet på återfödelsen.

Va kul att du ska till Gangesfloden, där har min pappa varit. Under de heliga trädet, Bodhiträdet, vid en biflod till Ganges, Gaya satte sig Siddharta (hans namn från början) för meditation under trädet för nå den slutgiltliga insikten, efter en tids meditation nådde han Nirvana. Då blev han Buddah, vår skapare. Så den floden betyder mycket för oss buddister med.

Jag hoppas att du har det bra imorgon och att du skriver hur du har haft det i Varanasi när vi hörs vid nästa gång!

Vi hörs,
Somchai


_______________________________________________________

Sammanfattning ''Varför finns religion?''

Filmen ''varför finns religion'' handlar just om varför finns religion? 

Alla har olika religioner och olika tro, detta är något man måste acceptera. Religion betyder olika för de flesta, inom religionen så söker vissa tröst, kärlek, förlåtelse, hopp, makt, förståelse och gemenskap. Vi i Sverige är klassas som världens mest sekulära land, vi bryr oss alltså inte så mycket om religion och tänker väldigt självförverkligande.
Länder som t.ex Zimbawe är ett väldigt religiöst inriktat land då är överlevnad och gemenskapen mellan människorna väldigt viktig.

Filmen handlade även om människors egna förklaringar, upplevelser och tro till religion. Vi följde med en man som för första gången skulle träffa ''Den heliga modern'' som lär besitta gudomliga krafter och vara släkt med en stor gud inom hinduismen.
Vi fick även se en amerikansk kvinna som var mot abort och hade gjort en ''undercover'' film om abort som blev stor. En fattig familj som söker tröst i den religion som finns till hands, alltså ibland ber man till Jesus, ibland Muhammed och ibland Buddha, man ber alltså till någon gud eller profet, inte till en viss religion.

Vi får även se en kille som visar att hans tro, det är AIK, och hans profet, det är AIKs grundare. Hans tro är inte religiös, hans tro, trygga plats, gemenskap och kärlek är AIK.

Mina åsikter om filmen är blandade men mestadels positiva, med religion kommer gemenskap, kärlek och trygghet. När man känner att man inte har någon att prata med, att lita på eller att se upp till och få råd ifrån när man känner sig kluven, så kan man prata med människor som delar samma religion och man kan prata med högre makter som man inte kan se, men man vet att det finns någon som lyssnar på en, osynlig eller synlig, så finns det någon eller något där. Tro kan ofta förändra människor som gjort något hemskt, till det bättre.

Man har en livsstil som man delar med en stor grupp andra människor, man träffar människor som tror på samma saker och inte anser dig vara konstig eller annorlunda för att man tror på något större, utan den personen är lika troende som du.
Att vara troende kan ge dig styrka att klara igenom dagen. Om man har det svårt eller är sjuk tror jag att det är lättare att tro och be till något större, att veta att snart kommer jag möta något större, att jag kommer vara frisk och må bra i nästa liv och att gudarna ska hela mig och göra mig frisk med sina krafter. Att tro på något som är större än sig själv och ger hopp i stunder, dagar och perioder som är svåra. Jag tror att religionen skapar en trygghet för varje individ, och man behöver inte tro på gudar, man kan tro på vad som helst.

Eftersom att jag lever i ett sådant sekulariserat land som Sverige och inte är jättetroende kan inte jag förstå att människor straffar sig för sådant dom gör för att de går emot deras religion, att plåga sig själv för att dom svikit sin Gud och profet. Men det är just det, dom som är så troende förstår inte hur jag inte kan vara så troende att jag kan plåga mig själv för mina misslyckade handlingar, det är det som skiljer oss människor åt.

Jag tror att religionen uppstod för att människor förr i tiden behövde förklaringar till frågor som man omöjligt skulle kunna få svar på för hundratals år sedan, hur allt uppstod, varför människan finns och vad meningen med livet är. När vi sedan hundratals år senare har förklaringen och vetenskapen om hur det verkligen är så lever fortfarande tron på något större kvar.
Det finns inget som bekräftar att Buddha, Jesus och andra profeter har levt och att de dom gjort är sant än det som står i varje religions heliga skrift, man väljer själv om man vill tro på det och det är det som är så bra med religion, du har ett val att tro eller inte. I vissa religioner kan det skapa problem, speciellt förr i tiden, då var man tvungen att tro. En astronom på 1600-talet, Giordano Bruno, blev avrättad av den katolska kyrkan och Vatikanen när han trodde på vetenskapen istället för Gud.

Jag tycker det är bra att det finns olika religioner att tro på och att inte alla tror på en och samma religion, då har man ett val att tro på vad man vill. Jag tror dock att man på något sätt föds in i en religion, nästan alla svenskar är kristna, nästan alla i indier är hinduer och nästan alla ifrån Iran är muslimer, jag tror att landet man lever i påverkar till 99% vilken religion man har.
Om man födds i en familj från t.ex Zimbawe i Sverige, då tror jag inte att man blir kristen direkt utan att det går några generationer innan den släkten blir helt kristen och har tagit till sig den svenska kulturen där kristendomen tillhör.

Det negativa med religioner är det kan skapa konflikter mellan varandra, konflikter om vilken religion som verkligen har rätt. Ledare, presidenter, riksdagen eller monarkier av ett land tycker inte jag ska vara jätte religiösa då ett land inte kan grunda sina lagböcker på en religion. Man kan inte straffa någon för att Biblen, Koranen eller någon annan skrift säger det då ett mångkulturellt land har människor med olika religioner. Man ska straffa ens persons handlingar efter en politisk korrekt lagbok och inte en helig skrift.

Förr hade man inte vetenskapen som man har idag och man behövde något att tro på och jag tror att religionerna alltid kommer att leva kvar, men ju mer världen och samhället utvecklas kommer varje land att bli mer och mer sekulariserade och i slut ändan om flera tusen år kan det bara finnas hundratals troende kvar då jag även tror att en stor del kommer vara otroligt religiösa fanatiker.

Jag tror att man behöver tro på något för att kunna bli något och växa som person, men jag tror inte att det behöver vara något religiöst. Människor tackar ofta sina religioner när dom själva åstadkommit någonting bra och skyller sällan på sin religion när dom gjort något dåligt, utan ber istället för förlåtelse och om en ny chans. Men ibland kan man vara arg på sin Gud, som när någon dör, man kan vara arg och ledsen över att Gud har tagit en medmänniska ifrån en. När någon dör kommer ofta den religiösa personen i en fram, när det gäller födelse, liv, hälsa och död tror jag att man är som mest troende. Det är nog också en anledning varför religion finns, man har något att tacka, be om förlåtelse till och skylla på, när det inte finns någon annan mänsklig att göra det till.

Tro på din mamma, dina vänner, din favorit klubb, din lärare, en profet, en religion, en kändis, tro på vad du vill. Men kom ihåg, att alltid tro på sig själv, det är det jag tror att religion vill förmedla, att tro på något större men att alltid tro på sig själv. Tro, hopp och kärlek är tre ord med stora betydelser och innebörder, religionen ger oss det, tro, hopp och kärlek.

Religionsbegrepp ofullställdiga meningar

Ord att välja på.... 

etik, moral, norm, kultur, religion, tro-vetenskap, asket, urkund, rit, symbol, sekularisering, religionsfrihet, humanism, monoteism, polyteism, panteism, tradition, rit, symbol, ateism, sekt, eremit

karma, inkarnation/reinkarnation, kastlös, återfödelse, nirvana, kastsystemet, veda, varna, arier, , ahimsa, högtid, lamaism, "upplyst", Mahayana-Theravada,

________ betyder att man tror på mer än en gud inom en religion. 
Inom __________ gör guden Vishnu en __________ när han omvandlas till avataren Krishna. 
Inom buddismen tror man att när Nirvana är nådd så slutar man att _________. 

________ är en person som frivilligt, av religiösa skäl, isolerar sig. 

__________ anser att vägen till frälsning ligger i klosterliv och att buddaskap är individuell. ___________ anser att alla kan nå frälsning, inte bara nunnor och munkar som lever i kloster, alla har en buddhanatur och den gemensamma tron kan leda till allas frälsning.  

______ är en moralisk och rituell regel i indiska religioner- man ska inte döda eller utöva våld mot levande varelser. ________ är när man inte tror på någon gud däremot, _________ innebär att Gud finns i allt. Förr ansåg man de vita _______ vara de finaste och bästa folket i Indien. 

Dvärgplaneten Pluto

Vad skiljer den tidigare planeten, numera dvärgplaneten, från de klassiska planeterna? 

Plutos omloppsbana är mer elliptisk, dvs. mer ''långsmal och oval'', än övriga planeter. 

Dennes omloppsbana korsar även Neptunus omloppsbana, ingen av de andra klassiska planeternas omloppsbanor korsas med någon annans. Plutos omloppsbanas lutning är annorlunda än de andras, nämligen 17 grader gentemot de övriga planters banor, därför är risken nästintill omöjlig att Pluto och Neptunus ska krocka. 

Dvärgplaneter kan inte rensa upp skärp från sin omloppsbana pga. sin svaga gravitationskraft, Pluto är inget undantag, Pluto kan nämligen inte heller rensa upp skräp ifrån sin omloppsbana. Pluto är två tredjedelar mindre än jordens måne. Eftersom planeten är så liten, är gravitationskraften mycket svag. Att man till en början började tvivla om att Pluto var en planet eller om det var dvärgplanet var att dess storlek är såpass liten. I Asteroidbältet finns större himlakroppar som i så fall också skulle kunna klassas om planeter.

Varför bör Pluto inte betraktas som en planet? 

För att den inte fyller de krav som krävs för att klassas som en planet. Pluto kan inte rensa sin omloppsbana från skräp, dvs. gravitationen är inte stark nog, detta krävs idag för att klassas som planet. På Pluto kan vi idag, med den nya tekniken få en bättre och mer realistisk bild hur storleken verkligen är. Pluto inte är lika stor som förväntat (vid upptäckt 1930), förr trodde man att Pluto var större. 

Finns det anledningar till varför Pluto fortfarande bör betraktas som en planet? 

Pluto uppfyller endast en av de tre kraven för att räknas som en planet, den har tillräcklig massa och gravitationskraft för att få en rund form, men de finns även andra himlakroppar som har detta med som inte räknas som planet, te.x Xena, som idag har blivit upptäckt och har större massa än Pluto. 

Pluto har även en omloppsbana runt en stjärna, d.vs vår sol, men omloppsbanan är ojämn och elliptisk. 

Sammanfattning av artikeln; 

https://www.ne.se/rep/astronomi-varf%C3%B6r-pluto-inte-l%C3%A4ngre-platsar 

Astronomen Johan Warells artikel handlar om Plutos upptäckt, varför dvärgplaneten Pluto inte räknas som en planet längre, och om hur det kan komma att bli framtida debatter om vilka planeter som verkligen får klassas som planeter. 

När amerikanen Clyde Tombaughs upptäckte Pluto år 1930 var det ingen tvekan om att planeten skulle bli betraktad som just en planet. Detta trots att, som jag skrivit ovan, var en liten himlakropp med en annorlunda bana. 

Det var inte förrän år 1992 som man började tveka om man verkligen skulle klassa Pluto som en av de "klassiska" planeterna. Anledningen till att man började tveka var för att man samma år upptäckte en annan transneptunsk planet, vilket betyder en himlakropp med längre avstånd till solen än vad Neptunus har. Sedan 1992 har flera tusen transneptunska himlakroppar hittats. 

Dessa nya upptäckter gjorde att en vild debatt uppstod. Vilka himlakroppar skulle få klassas som en planet? Vad för egenskap skulle man vara tvungen att ha? Man var helt enkelt tvungen att hålla ett stort möte om hur man skulle definiera en planet. Vid mötet bestämde den Internationella astronomiska unionen (IAU). De kom fram till att en planet var tvungen att ha följande egenskaper:

* att gå i omloppsbana kring solen

* att ha tillräcklig massa för att självgravitationen ska övervinna materialets hållfasthet och skapa en i det närmaste rund himlakropp. 

* att ha rensat bort material nära sin bana.

Nu kommer det förhoppningsvis inte vara några mer debatter om vilka planeter som just ska betraktas som planeter. Men troligtvis kommer det uppstå tveksamma debatter om vilka himlakroppar som får klassas som dvärgplaneter. Vilka himlakroppar är tillräckligt runda? 

Förmodligen kommer fler planeter som liknar jorden, både med massan och med liknande omloppsbana, att upptäckas. Detta kommer säkerligen leda till fler debatter om vilka himlakroppar som ska få betraktas som planeter respektive dvärgplaneter. 

Emma Gunnarsson 9:2